I den här åldern börjar vissa klubbar att gå ifrån breddverksamhet till elitverksamhet. För vissa är det inspirerande och kul medans för andra är det en tid av oro, besvikelser och stress. Medans breddverksamheten tillåter alla att vara med och få ungefär lika mycket speltid, så innebär elitsatsningen, förutom målmedveten träning, även att speltiden kan variera ifrån spelare till spelare och ifrån match till match. Spelare och föräldrar till spelare som får mycket speltid förespråkar oftast detta, medan övriga blir besvikna och känner stor frustration. Det här är ett svårt och väldigt känsligt ämne. Jag har upplevt båda sidor av detta. Mitt råd till dig som förälder till ett barn som kanske inte blir uttagen till den svåraste turneringen eller inte får lika mycket speltid är att vara lyhörd för hur ditt barn tar det. Vissa spelare har inte några problem med detta och då finns det ingen anledning att vi som föräldrar blir  upprörda. Men om barnet tar det hårt och mår dåligt, så behöver vi vara stöttande. Om du känner att du inte har argumenten för att hjälpa ditt barn i  den här situationen så föreslår jag att du tar kontakt med tränaren och ber denne förklara för ditt barn varför den inte kom med eller inte fick så mycket speltid. Jag har upplevt att när tränaren tar sig tid att förklara för spelaren varför hen inte fick spela så har hen accepterat det bättre. Observera att jag inte menar att man ska ringa upp tränare och skälla ut denne, utan försök ha en dialog där målet är att hjälpa spelaren att förstå och hantera situationen.